Stort Liv

"Jag förstod nog aldrig vad dom sa till mig
När jag satt i dom bänkarna man bildar sig
Jag har gått dom vägar ingen visat mig
Det är ett högt liv

Jag reste iväg för att få nånting gjort
Jag trodde sporren fanns på annan ort
Men deras klockor gick lika fort
Det är ett snabbt liv"

Det är lite mer än 24 timmar kvar och paniken börjar sprida sig. Den börjar som en liten kontig känsla i magen men sprider sig snabbt upp till bröstet också. Man börjar andas snabbare och kallsvettas lite medan känslan sprider sig upp till huvudet, det börjar bli svårt att tänka klart och vad jag är gör så går det inte att koncentrera sig. Det är lite mer än 24 timmar kvar och jag har inte ens en sida av fyra. Jag kommer aldrig klara den här uppgiften XD
Nu ljög jag, klart jag kommer klara den men det kommande dygnet kommer att vara ett levande helvete där det enda man kan tänka på är att skriva men när man väl sätter sig ner så försvinner alla konkreta tankar ut genom fönstret och svävar där, precis utanför räckvidden. De hånskrattar för de vet att jag inte har en håv. Det tar tid att locka fram dem, tid som jag inte har .

Man börjar lite lätt vänja sig vid att bo i skövde nu, det är ganska slappt och skönt - när man inte har uppgifter som måste göras det vill säga. Det går an nu när man har föreläsningar och seminarier och liknande men det är på vecka 44 som de läskiga grejerna händer. Då är det en hel ledig vecka mellan kurserna och, visst, det skall bli skoj med alla nya kompisar och så men man börjar redan sakna alla gamla goingar. Tyvärr är det ju ingen som vill komma hit, trots att det är gratis om man har fritidskort, så man får spela bollen som den ligger... undrar vad som händer vecka 44...

I always thought a friendship was a two people activity, not that one of them had to keep it up while the other one demanded attention without doing anything but letting the otherone manage everything. Well well, maybe those people arent meant to be friends after all.
Ojojoj vad stressigt det blev