The March of the Undead

"Join us
Join us
Join us
Join us"

Nån jävel har kidnappat min tamagotchi T_T
Jag har redan hittat på över 200 sätt att mörda en person på, is that a bad thing?

Siege at Monsteropolis

" A legendary hero
His name was praised by all
Encountered Wily's puppets one by one
Disarmed them, stole their weapons
A true-born conqueror
His armor shone with glory in the sun "

Idag har varit en produktiv dag. Jag lyckades med bedriften att halka i mitt eget svett och falla på revbenen, som fortfarande har en spricka, och stuka handen. Rock on! \,,/_ (>.<) _\,,/
Dessutom irriterar jag mig på alla som röstade på world peace istället för personal happiness. Visst spela nobel och låtsas att du bryr dig mer om världen än dig själv. Gör det. Jag antar att majoriteten av alla folk är lyckliga helt enkelt... or nawt. Rösta inte som du tycker är rätt utan rösta det du skulle göra. Du ser inte mig rösta på att ormar är läskigare än spindlar för att "de borde vara det" eller "de är nog det för de flesta" or even better "De kanske ser ner på mig om jag tycker annorlunda :'[".
LAWL

Southern Cross

"Go, if you come up against a hurdle.
Fight, fight for the things you believe in.
Passion, Joy, Sorrow, pain and tears.
All they will be pabulum of your life.
Go, if you come under the wet yourself.
Fight, fight for the person you believe in.
Destiny is calling you...
“Obey me, or defy me”"


I had the strangest dream.
Two factions are at war, both trying to wipe eachother out. The Skaven versus Humans (skaven =humanoid rat beings, warhammer ftw). Av någon anledning så blev jag och min bror rekryterade av skavens för att slåss med dem. Vi fick tillochmed ett hus att bo i tills vi skulle slåss. Det var ett såntdär hus som är byggt av bambu, som står en bit ovanför marken. Anyway, följande morgon attackerade människorna tidigt, vilket ledde till att de kom längre in i staden/byn än de borde. Vi fick uppdraget att flanka dem då de stod där, inklämda mellan husen och en slags brant kulle. Anyway, vi och några till sprang dit för att de hur de bokstavligt talat forsade in folk mot staden/byn. Trots att det var så mycket folk där borta så det stod still (tänk kingdom of heaven, vid muren). Adam hoppade ner med wristblades at the ready reado att hugga en dude i ryggen. Detta blev dock inte av då denne person vände sig om och undvek och sedan sparkade Adam i ansiktet. Han fortsatte sedan att skratta åt honom och skrek något i stil med "tror du att du kan hugga mig i ryggen sådär, du är för dålig".
Vi blev naturligtvis skitskraja och, för att få det att låta bättre, chose to "fall back".
När vi väl kom tillbaka började det bli kväll och alla (människor och skaven) bestämde sig för att pausa för idag, så alla slog läger där de stod och började med att snacka med varann och så.
Människor snackade ifs inte med skaven och tvärtom, de är ju fiender ju!
Anyways, det kom fram en människo-tjej(som blivit rekryterad samtidigt som jag) till ledaren för skaven armén. Hon såg jätteglad ut och sa något i stil med att "hennes mage har börjat växa så hon kommer nog få barn snart". The leader then explained to her her fate as
a skaven female. Skaven females are only good for breeding, she would grow (well, her fat would grow) to something like 10 times her size and spawn countless numbers of small ratlike beings. She would not be able to walk or anything and would probably be locked inside a room for the rest of her lives. Alla såg ledsna ut, inklusive tjejen (konstigt!). Hon blev eskorterad därifrån av en vakt.
Efter en liten stund till kom Mange och Viggo (members of the human army) instegande i skaven lägret, alla blev helt chockade att de bara vågade gi in sådär. De gick fram till mig, pekade och sa "du är skyldig oss 3 apor (såna där godis apor du vet), vi vill ha dem nu".
Innan jag hann svara gick de fram och viskade "vi fixar det däruppe på kullen (den jag och bror hade försökt flanka the human army på tidigare), så drar vi sen".
I liked that plan.

Sen kommer jag inte ihåg mer :'[
Oh yeah, det var en grej till. Jag skulle gå in i min dusch och duscha. När jag kom in var det en örebroare där.
Hon såg chockat på mig och sa "vad gör du här?!"
jag svarade "min dusch var upptagen"
"aha" sa hon och gick ut
xD

Sometimes I scare myself. Alot.
Also I found out how much I love Japanese Metal. No really, I do.
NAWT!
Men det är roligt att lyssna på, even though it makes no sense at all.
SOUTAN KLOSS!
"Go, if you come under the wet yourself"?? What?!
<3 Engrish

Ibland känns allt så meningslöst. Det kanske det är också. Man försöker så jävla hårt men ändå går allt åt helvete, vaför ens försöka? Det blir bara jobbigare när allt skiter sig då, bortkastat arbete. Varför tappar folk sin personlighet när det är folk som inte tycker som de i närheten? Är människan så svag? Klart fan den är det, patetiskt really. Vi förtjänar att dö allihopa.

One might think you'd get used to it after a while. I thought so too, in fact I thought I had gotten used to it. I thought it was like with other stuff you want, after a while you'll forget about it and return to your normal life. Forgetting all about it. Jag är bra på att glömma, på att glömma nästan allt. Almost being the keyword. I suppose constantly being reminded plays a major part in not forgetting. Maybe I should just cast everything aside? A clean slate would be nice. Unfortunatley I never close doors, that's one thing I hate about myself in this aspect, I believe. The only thing I really want is out of my grasp, could drive a man mad, it could.
Man glömmer inte men man tröttnar, som fan. Man blir jävligt trött på det, känns som hela världen utom just jag. It just doesnt feel fair. Visserligen så är det inte rättvist att barnen i afrika dör heller men jag skulle fan inte tveka att byta med dem atm. It never goes away, it is like a constant feeling of being watched. Not watched but tainted. It is like an evergrowing tumour. It doesnt decay with time, as one might want it to. It grows and festers in your rotting mind. Bah, jag ger fan upp snart.